Doldisen bakom Zebra och Rubin

"Zebra-koppen" från Gefle Porslinsfabrik är en av det svenska porslinets ikoner. Den optiskt svart-vita dekoren tycks sammanfatta en utbredd längtan efter tidstypisk design, en signal av absolut 1950-tal. Zebra-kopparna jagas på mässor, är drömfynd på loppisar och hålls som lockvara i antikaffärerna. Stilklassiker brukar nästan alltid kunna kopplas till kända formgivare, men bakom Zebra-koppens stämpel "Trost" dröjer en anonymitet.

Eugen Trost är ett okänt namn för de flesta. När han skapade sin klassiker var han en 57 år gammal chefsdekoratör som under sitt 33-åriga yrkesliv på "Pottan", porslinsfabriken, alltid stått i skuggan av Arthur Percy som präglade produktionen med sitt blommande, fruktiga, ljuva porslin. Gefle förknippas knappast med stramt 1950-tal och Zebra-koppen är en solitär i fabrikens historia. Hade Zebra inte blivit en succé hade Trost varit en parantes i porslinshistorien, känd endast bland samlare och museifolk. De tusentals gävlebor som åt på hans 78 övriga dekorer och glasyrer tänkte nog sällan på vem som låg bakom de mönstrade tallrikarna.

Eugen Trost var son till en tysk värdshusvärd i Schramberg i södra Tyskland. Han hade nio syskon, men blev det enda som kom att ägna sig åt ett konstnärligt yrke. Som 17-åring inkallades han i armén. Han sårades av en granat på västfronten i Frankrike. Där var det nära att vi hade missat Zebra-koppen, men skadan räddade antagligen Trosts liv genom att sända honom från kriget. Två av hans bröder dog, 20 och 21 år gamla. Trost sökte sig vid freden till konstindustrin och Schramberger Majolikafabrik där han fick sin utbildning. Han fortsatte till en stengodsfabrik utanför Hamburg, där han såg en annons om att Gefle Porslinsfabrik i Sverige sökte en dekoratör som skulle leda arbetet på måleriavdelningen. Man kan förmoda att fabriken överallt sökte efter begåvningar, inspirerad av Svenska Slöjdföreningens upprop att anställa konstnärer i industrin. Trost fick jobbet och började arbeta i mars 1922. Arthur Percy fick kontakt med Gefle i december samma år och anställdes som konstnärlig ledare. Med dessa två namn i tätt samarbete skulle produktionen komma att lyftas till nya höjder.

Eugen Trost titulerades både verkmästare och chefsdekoratör. Han basade över 40-talet målerskor som handmålade porslin, både bruksgods och unika lyxvaror. Det mest avancerade måleriet utfördes av Trost själv som då kunde signera med ett T. Det var han som målade Percys berömda vinbål, som prisbelöntes och gav fabriken status när bålen visades för första gången på Parisutställningen 1925.

Eftersom Percy inte trivdes i Gävle utan bara arbetade där tre månader om året, kom samarbetet att präglas av distans. Percy sände skisser och förlagor och det var Trost och en stab av modellör, glasyrkemist och gravör som kom att förverkliga Percys förslag och idéer. Det gav förvånansvärt fina resultat, men under ytan förekom säkert motsättningar, gnissel och frustration. Trost hade egna konstnärliga ambitioner, men det mesta av hans tid gick åt till att utföra tidsödande Percy-dekorer på beställningsvaror. Kända är Gefles årstallrikar där Trost varje år mellan 1925 och 1949 handmålade ett Percy-motiv som skänkes till grossister och viktiga personer. Det var inte många exemplar varje år, "inte mer än en A4:a med namn" och idag är årstallrikarna åtråvärda för Gefle-samlare. Trost skulle dessutom utbilda nya målare och se till att arbetet flöt. Duktiga dekoratörer var en ständig bristvara.

Eugen Trost var flitig. Han kom till jobbet på cykel före sirensignalerna klockan sju och arbetade till 17.00. Ofta återvände fyrabarnspappan till fabriken på kvällarna för att måla på egen hand. Han kunde då experimentera och måla för extrainkomster, bland annat tebrickor som fick både Percy-motiv och egna Trost-dekorer. Han var uppväxt med en annan dekorvärld än den svenska och hans stil var blommande och balanserat romantisk, med en förkärlek för guld. Kanske var det i målarsalen om kvällarna, utan underlydande och chefer, som han fann sin största frihet. Den första egna dekoren "Märta" kom 1929 efter sex års arbete under Percy.

1930-talet innebar nya rationaliseringar. Fabriken pockade hela tiden på prisbillighet och enklare utförande. Det handmålade godset fick gradvis allt mindre utrymme och dekorerna förenklades. Av de 78 dekorer Trost skapade är 15 handmålade, resten är kromotryck och stämpeldekorer. Av de handmålade dekorerna gjordes fem stycken bara under 1931, kanske i ett rus efter Stockholmsutställningen, till exempel "Kiruna", en komplicerad men utsökt hybrid av klassicism och funkis i orangerött och svart och möjligtvis också en illustration av blandade känslor inför tidens nya idéer.

Trost skapade 1940 en porslinskändis till: dekoren "Rubin" - en rödlila glasyr med guldapplikationer som blev Gefles "schlager" under 18 år till Arthur Percys missnöje. Den lite salongsvräkiga glasyren skulle flöda över många av Percys former - mot hans vilja - och han kom att avsky den. Glasyren dekorerades med enkla blommor, band och ornament och Trost lyckades hålla kostnaderna nere, trots att gulddekorer kräver handmålning och en extra bränning. "Eugen Trost var ett fynd för porslinsfabriken", skrev försäljningschefen Erik G Andersson långt senare.

Som en reaktion på 1940-talets idylliska ideal kom nya strikta mönster med svart, vitt och brunt. 1955 lanserade Stig Lindberg sin Spisa Ribb-serie och samma år kom Zebra-kopparna och bägge produkterna ligger rätt och trendigt i tiden, självklart i Lindbergs fall, mer oväntat med Trost. Även med Zebra kunde han lansera en handmålad, ändå konkurrenskraftig dekor, den första där hans namn står tryckt på godset. De smala konerna som växte i svart mot vit glasyr krävde mycket av de två-tre målare som sysslade enbart med Zebra. Det sägs att de fick sitta och lära sig handlaget i veckor och kasta allt målat gods innan Trost tillsist kunde ge klarsignal för produktionsmålning. Med en dekor som egentligen är som gjord för kromotryck får Zebra-kopparnas handmålade linjer ett mer levande uttryck som delvis kan förklara populäriteten. Kopparna känns påkostade, en gnutta mer exklusiva. Trots att man valde en hård glasyr är kvaliteten av sedvanlig Gefle-standard: skört flintgods som lätt krakelerar och missfärgas. Man testade även Zebra i blått och andra kulörer. Några år senare komponerade Eugen Trost dekoren Astra (1957-64) där handmålade lila koner istället smalnade av mot kopparnas överkant, tvärt emot Zebras mönster. Men det slående uttrycket saknades.

Under de följande åren återvände Eugen Trost till sin egen målarvärld igen med guld och blommor och ekon av utomsvensk stil. På ett märkligt vis tycks han med Zebra-dekoren ha passerat ett fönster i tiden där han både såg vad som var trendigt och lyckades skapa en produkt som fångade samtidens ungdomliga, tedrickande stil. Zebra-kopparna hamnade snabbt i inredningsmagasinen och där dyker de fortfarande upp.

I början av 1960-talet drabbades Trost av en hjärtattack och pensionerade sig 1963. Han hade under 1950-talet undervisat i porslinsmålning på ABF och Husmodersföreningen. Han var aktiv inom katolska kyrkan i Gävle, samt kulturellt engagerad i "Tyska Klubben".

Under gulderan på 1940-50-talen tillverkade Gefle porslinsfabrik vissa år uppåt 8,5 miljoner föremål och nästan hälften var prydnadsgods. När ägarna Upsala-Ekeby köpte Rörstrand 1964 rationaliserades Gävle-fabriken hårt och fick sin plats i en större koncern. Man skulle koncentrera sig på serviser och ugnsfast gods. Från och med 1968 upphörde all tillverkning av prydnadssaker. Såsmåningom under 1970-talet stoppades produktionen av eget porslin. Kvar var nu bara dekorering och glasering av importerat gods från norska Egersund. Medan Trost målade och tecknade blomstermotiv som pensionär ebbade porslinseran ut och fabriken lades ner 1979. Vid utförsäljningen av överblivet gods kunde man fynda underbart Trost-måleri från 1920-30-talen. Eugen Trost själv överlevde sin gamla arbetsplats med fyra år och dog i juli 1983.

Zebra-porslinet tillverkades under åren 1955-67 och finns i tre utföranden: kaffe, te och choklad-gods. Tillbehör är assietter med svart band längs kanten och en liten rund tekanna.

Läs mera: Lena Hafdell - "Chefsdekoratör Eugen Trosts främsta produktion vid Gefle Porslinsfabrik 1931-1959", C-uppsats i konstvetenskap vid Stockholms universitet, 1994.

(PE 2004)